Tänk att ha ett eget sur-ställe!

Ett eget krypin där man kan få vara ifred och sura och snyfta.

Trädkojan byggde bästa Farfar förra sommaren av vårt gamla rivvirke och i år ska vi försöka 

(för mammas skull enbart) att snygga till den lite med färg.

Fångade V på väg upp sur som en citron var han men jag tyckte mig kunna se att han drar lite på munnen när han blir fotad mellan klykan i stammen ;)

Sen hördes små snyftningar däruppe i trädet.

Det är inte lätt alltid att vara 4 år och inte få som man vill...

Det är inte alltid lätt när man är 32 heller vill jag lova!

Och för er uppmärksamma, JA, han har klätt sig själv. Utåin och bakåfram. Precis så som det blir 8 gånger av 10. säkert sitter skorna som på bananfötter oxå.. Det bara är så med vår V. och jag tycker det är alldeles underbart charmigt så det kan få vara så. Lovar att jag ska ta tag i det där tids nog.

 Men det räcker nog tills han börjar skolan ;)

kram, Ninna 40+4 idag ;)