vi har förärats med en orkan till son. världens mest älskvärda orkan ska tilläggas. han far fram som en virvelvind och på en hundradels sekund har han hunnit göra hyss som andra inte ens kan komma på.
dubbelsuck.
nu är det i alla fall lugnare. det var värre för ett år sen, efter han fyllt 1. då gick han fram som en ångvält och drog ner allt som hans små armar kunde nå. nådde han inte så var han en hejare på att klättra. nu för tiden är det väl bara sisådär en 3-4 vardagsbränder att släcka på en dag. E är vild. och snabb.
idag har han vänt upp och ner på ett saltkar. senare får en shampoflaska ge sitt liv i handfatet. detta var inte så farligt, lätt att ta rätt på. värre var det då jag satt och målade pojkarnas träbokstäver och tänkte att det skulle vara roligt om E var med och tittade på. jag har torkat upp hobbyfärg det vill jag lova. burken vände han upp och ner, precis som saltkaret och shampot.
turkos hobbyfärg överallt..
när kommer jag att lära mig?
1 kommentar:
*fniss* Förlåt, men jag kan inte låta bli. :D
Vår yngsta dotter var precis lika dan när hon var liten - vi kallade henne för 'Tyfonen'.
Nu är hon lugn och sansad, det är bara munnen (och hjärnan) som går på högvarv.
Skicka en kommentar